Senaste dagarna har jag suttit och kollat igenom min gamla blogg. Den raderas nog snart, men innan dess tänkte jag publicera några guldbitar här för att de inte ska försvinna. Här kommer ett sådant inlägg, publicerat den 11 januari i år.
1. After the storm med Mumford & Sons.
And there will come a time, you'll see, with no more tears. And love will not break your heart, but dismiss your fears. Get over your hill and see what you find there, With grace in your heart and flowers in your hair.
Jag skulle vilja utnämna den här låten till världens bästa ha nyss blivit förstörd trampad och brutalt bortvald av någon en älskar-låt. Jag lyssnade på den här låten så mycket månaderna efteråt när jag behövde lite extra styrka. Skönt att höra någon sjunga "and love will not break your heart, but dismiss your fears" när en fan inte tror att något någonsin ska bli bättre.
2. Gårdakvarnar och skit med Håkan Hellström.
För er som inte vet har jag varit och är jag en total himla Håkan-lover. Jag kan alla textrader, har älskat sönder alla hans skivor, dansat, skrattat, grinat till alla hans låtar femton gånger om. Och Gårdakvarnar och skit är min bästa Håkan-låt genom tiderna. Jag vill begravas till den här låten, gifta mig till den här låten och näe, den är helt enkelt så jävla fantastisk. Jag går inte isär, när jag går med dig.
3. Askan är den bästa jorden med Markus Krunegård.
Efter att jag blev brutalt bortvald, trampad och krossad av någon jag älskade för tre år sedan ungefär lyssnade jag inte på musik på veckor. Den här låten var den första jag lyssnade på.
Det är först när man ger upp som det blir nått nytt När man släpper taget tar man steget Jag vet hur ont det gör när hoppet dör Men askan är den bästa jorden
Bara så.
4. Blue skies med Noah and the whale.
Minns att jag satt och lyssnade på den här på bussen på väg till jobbet precis innan vi gjorde slut (känns som ett hån att kalla det "att göra slut" då det skedde på de vidrigaste av vis men i alla fall) tre år sedan.
I don't think that it's the end But I know we can't keep going
Om och om igen i hörlurarna. Och jag tänkte då att egentligen var det dags att faktiskt göra slut. Säga hejdå. Det gjorde vi inte. Ibland gör en inte som en borde, helt enkelt. I alla fall. Skitfin låt om en är förvirrad, ledsen, trött på att bråka efter sex månader med bråk och med en konstant känsla av matthet. Skitfin låt annars också. Om en är lycklig. Som jag är nu.
Det är fyra låtar som betyder extra mycket för mig. Många kom att betyda mycket för mig i samband med att min första pojkvän på ett äckligt vis dumpade mig. För mig påminner de mig inte om honom. Snarare påminner låtarna mig om att orka resa sig igen, orka vara stark och orka stå på egna ben. Det finns nog ingen mer fantastisk känsla än att komma över någon som behandlat en illa. Den känslan av oövervinnerlighet. Det påminner mig dessa låtar om.