störst av allt

Idag skrev min kompis Emilia det här på Facebook.
 

"Idag känner jag mig för första gången hoppfull när jag scrollar flödet! Idag fylls feeden av inlägg och bilder som stödjer de som flytt och människor uppmanar varandra att på olika sätt hjälpa de nödställda. Idag överskuggas hatet av medmänskligheten och empatin.

STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN!"

Och jag kan inte annat än hålla med. 

Den här dagen kommer jag bära med mig länge, tror jag. När rädslan för rasismen och hatet och fascismen och anti-feminismen växer sig stor inuti bröstet. När orken håller på att slut och hoppet för mänskligheten sinar. Då ska jag tänka på en dag när människor, som råkade födas in i ett rikt land i västvärlden, faktiskt ställde sig upp och hjälpte till. Nu fortsätter vi med det. Eller hur?

Visst måste det vara så att vi nu förstår hur många vi är som har makt att tycka, rösta, säga ifrån och bestämma. Använd den makten. Tyck, skrik, säg ifrån. Ta reda på sätt att göra din röst hörd.

Tillsammans är vi fler. Tänk på det.

 

 

Bildkälla här.