ballt o hippt

Idag firar jag och min månadsutmaning tjugo dagar ihop. Förstår ni? I tjugo dagar i rad har rört på mig på något vis. Och snart firar jag tre månader som en tränande person. Här kommer därför en summering hittills.

 

Mest förvånad över:
Att jag inte en enda dag har tyckt att det varit tråkigt, jobbigt, segt. Alltså på allvar. Jag skriver inte bara det här för att verka hurtig eller något utan jag menar det verkligen. Allt har gått så jävla bra och det har verkligen känts som att jag gjör mig själv en tjänst varje dag.

 

Att jag inte är lika grinig och vidrig när jag har PMS. Som nu exempelvis, när jag har pms-vecka, och jag bara varit irriterad på Anton en gång (utan anledning) och på Meya en halv gång. En jävla seger. Nu vet jag dock inte om det beror på att jag börjat röra på mig eller om det beror på något annat, men hur som helst -> LYCKA!

 

Det sämsta:
Att jag om tio dagar måste hitta på något annat roligt vis att träna på. Kanske en till månadsutmaning av annat slag? Ingen vet.

 

1. Kom fram till om du vill träna. Om ja, heja. Om nej, skönt.

 

2. Fundera över vad du tycker om att göra. Gillar du inte att gymma? Gör inte det. Gillar du inte att springa? Gör inte det. Gillar du yoga, promenad eller nåt annat. Kör!

 

3. Gör en rolig grej av det! Som exempelvis en sådan här utmaning. Det är så himla härligt att kryssa av dagar och så jävla tillfredsställande att liksom klara av utmaningar.

 

4. Få in träningen i livet. Och för att göra det måste du först och främst följa punkt två. När du kommit fram till saker du tycker är kul: bestäm hur mycket du vill träna, ta bort all prestation från det (oavsett om det är viktmässigt, konditionsmässigt osv osv) och kör igång. Börja litet, med korta pass få gånger i veckan och öka om du har lust. Jag lovar, när man gör något som känns lagom och roligt träningsmässigt och faktiskt vill träna så kommer en till slut nå de där målen. Oavsett om det handlar om att gå ned i vikt, förändra sin kropp, bli starkare eller vad det nu än kan vara. Det går. Jag tror däremot inte på att enbart fokusera på det när man tränar. Inte för mig i alla fall. Ska jag träna ska jag göra det för att det på ett naturligt sätt ska finnas i mitt liv.

 

Jag är i alla fall jättestolt och glad över att jag äntligen tycker att träning är roligt igen. Jag trodde aldrig den dagen skulle komma, att jag skulle hitta en träningsform som var rolig annat än fotboll. Men. Tabata och power walks. Tack för att ni finns. Ni får mig att bli en lite lite gladare version av mig själv!